fredag 23 augusti 2013

Den enda gången

Jag tänker ofta på vårt möte..
Hur vi möttes i foajén, din hand på min ena skinka redan i hissen..
Vi kände varann så väl och ändå inte, den hisnande susningen i kroppen när jag insåg att det händer, här, nu!

Hur laddningen steg när du tog min hand och drog mig innanför dörren, som snabbt stängdes. Jag kände det där och då- dina händer som bestämt tog tag, din mun som ordlöst beordrade min att lyda..

Och jag visste.
Det var dags.

Du ledde mig in och placerade mig i mitten av rummet, innan du släppte mig och tog några steg tillbaka.. Betraktande.
Jag stod andlös, väntande, njöt av din blick.

Det är dags.

Det är dags.

En pockande längtan, en förväntan, ett avgörande.
Mitt utforskande av den del av mig som velat komma ut i ljuset, upptäckas, tas på allvar..
Och jag är individ som tänker medan jag skriver, därför skriver jag här.