Ett avgrundsdjupt fall, en vindlande värld, själva essensen av livet.
Han ger mig det. En spiral i vilken jag kan spinna allt snabbare, allt djupare, där jag finner nya rum hos mig själv hela tiden, nya himlar, nya universum.
Och han är där, leder mig, håller mig, visar mig..
Vår relation är en magisk, avgrundsjup tårtbit, där allt det ursprungliga, grundläggande, livsviktiga finns.
Men jag vill ha mer, jag vill ha hela tårtan.
Jag vill ha även det som finns utanför BDSM, även det som ligger utanför djupet, jag vill känna att jag finns även i de delar av hans liv som pågår runtomkring. Jag vill ha honom i min tillvaro, även i den delen av den som är vardag.
Jag vill ha honom där att diskutera med, berätta för, mina funderingar och tankar kring annat- jag kan, men jag gör det sällan om han inte kräver det. Han delar ytterst sällan med mig. I hans värld hör det inte till oss, han har inga behov av att prata om sin vardag, om det som händer runt honom mer än nödvändigt logostiskt.
Det kan gå dagar utan att jag vet hur hans tillvaro ser ut, vår kommunikation handlar uteslutande om vår D/s- relation. Jag har grunddragen i hans tillvaro, men jag vill veta så mycket mera, se världen ur hans ögon, följa, dela..
Och jag önskar så att han ville se den ur min. Att världen utanför inte bara vore en nonsensvärld som är nödvändig för att komma till den kärna han fokuserar på.
Åh, vad jag önskar.
Jag är girig. Omättlig.
Och vill uppenbarligen ha något som han lämnade för längesedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar