Imorgon börjar det riktiga livet igen, det där dagarna är
inrutade och öronmärkta, tempot sådär adrenalinkicksvarnanande och morgnarna-
det värsta av allt, morgnarna.
Usch.
Men, jag har lovat mig själv att våren ska bli betydligt mer
avslappnad än hösten var.
Lite dubbelt, jag har dealat med barnen om att kunna komma
iväg och träna mer, jag behöver det för att klara resten av det där
vardagstempot.
Kanske ska jag satsa på en pt- kan vara väl värt, jag får
låta tanken sjunka in lite.
Just nu är jag och H i en skön mellanfas- han förklarar hur
han tänker kring flersamheten så mycket han bara kan, uttrycker hur min väg mot
undergivenheten är just MIN- att jag inte ska oroa mig för hans inställning
eller behov vilket jag försöker ta in, och vi har ett skönt flöde via text.
Den enda fördelen med att vi inte kommer att träffas på ett
par veckor är att han är så generös med orgasmer..
Åh, jag känner hur mitt skönt vilda innersta me vaknar till
liv nu efter en alldeles för lågmäld period på nästan ett år.
För tufft, för
många krav från livet för att låta mig flippa sådär skönt som jag behöver. Mitt
sociala liv har varit näst intill obefintligt i jämförelse med förr, jag har
inte haft varken mentalt eller logistiskt utrymme för att mötas.
Nu bubblar det, och massor av sköna dejter med sköna vänner
is coming up, helgerna bokas upp och kroppen börjar fyllas av flow.
Jag tror att välmående kommer att hjälpa även min undergivna
resa, ju bättre jag mår som den jag är, desto mer redo är jag för att upptäcka
den jag kan bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar