Jag hanterar duktigt.

Jag såg på Darkside.se att Han, om jag tolkade titeln på hennes dagboksinlägg rätt, ska möta henne samma dag som Han landar från sin resa.
Som de tydligen brukar göra. 
Jag har också sett att Han med stor sannolikhet mötte henne precis innan Han for.

Nope, jag har inte med det att göra. Det är på inga sätt centralt i vår relation, och det finns ingen som helst anledning att lägga någon värdering i att Han kommer att skriva till mig om att Han landat, massa busy stuff som väntar och sedan något allmänt, kortfattat meddelande vid ett par tillfällen under dagen.
Sedan kommer nog ett snabbt meddelande om hur trött han är och måste sova.

Jag kommer att höra av Honom framåt eftermiddagen/ kvällen på söndag, innerlig och varm och full av fokus på OSS. Och med kroppen sjungande efter ett dygns möte jag antas inte veta om, eller i alla fall inte se som centralt i vår relation.
Det är inte menat att skada mig.

Jag letar inte efter info. Den dyker upp när jag använder sidan på precis det sätt jag gjort hela tiden, jag går heller inte in och tittar närmare på det jag ser, frossar i några detaljer- jag har lärt mig läxan.

Nu är jag fullt upptagen med att ignorera det inplanerade mötet jag ramlade över, ignorera det faktum att vi inte har någon planerad träff alls, ignorera det faktum att jag anses duktigt kunna vänta.

So…. I´ll wait, then.

Jag har bestämt mig för att verkligen försöka. 
Att verkligen försöka stänga ute, ignorera, låtsas som om det inte finns.
Vråla ut ångest här, min ventil.

Jag är nog i själ och hjärta inte flersam, men tanken på att leva i en primärrelation med partners åt båda sidor, väl kommunicerade kan jag föreställa mig som berikande.
Att vara monogam medan Dom är flersam är a little too much for me to handle, men jag tar mig dit på något sätt. Det sätt jag finner mitt, eller i alla fall så långt dit jag förmår.

Jag behöver ta mig dit, för att se vart det leder.
För mig är vår relation outsanding, och vart den leder så ovisst med den har alla förutsättningar att leda hur långt som helst.

Så jag låtsas som om det regnar, ser till att hålla mig busy den dagen- en dag jag själv för övrigt hade varit fri att tillbringa med honom- och tror att jag inte ska läsa hans meddelanden, hålla oss på paus just den dagen.
Se hur det går.

Han skapar ett sådant oerhört engagemang i mig, jag ger honom mit tillit, det absolut mest dyrbara gåva jag kan ge någon och det har aldrig tidigare hänt att jag känt det förtroendet för en man i något sammanhang alls.
Han förvaltar det så väl.

Därför måste jag försöka.

Kanske funderar jag på att leta efter ytterligare en relation, en plain lover som inte dominerar mig annat än i stunden. 
Kanske kan jag finna bättre balans i det, kanske någon sorts frid och förståelse.