Hon, den giriga..

Djupet..
Ett avgrundsdjupt fall, en vindlande värld, själva essensen av livet.
Han ger mig det. En spiral i vilken jag kan spinna allt snabbare, allt djupare, där jag finner nya rum hos mig själv hela tiden, nya himlar, nya universum.

Och han är där, leder mig, håller mig, visar mig..

Vår relation är en magisk, avgrundsjup tårtbit, där allt det ursprungliga, grundläggande, livsviktiga finns.
Men jag vill ha mer, jag vill ha hela tårtan.

Jag vill ha även det som finns utanför BDSM, även det som ligger utanför djupet, jag vill känna att jag finns även i de delar av hans liv som pågår runtomkring. Jag vill ha honom i min tillvaro, även i den delen av den som är vardag.
Jag vill ha honom där att diskutera med, berätta för, mina funderingar och tankar kring annat- jag kan, men jag gör det sällan om han inte kräver det. Han delar ytterst sällan med mig. I hans värld hör det inte till oss, han har inga behov av att prata om sin vardag, om det som händer runt honom mer än nödvändigt logostiskt.

Det kan gå dagar utan att jag vet hur hans tillvaro ser ut, vår kommunikation handlar uteslutande om vår D/s- relation. Jag har grunddragen i hans tillvaro, men jag vill veta så mycket mera, se världen ur hans ögon, följa, dela..

Och jag önskar så att han ville se den ur min. Att världen utanför inte bara vore en nonsensvärld som är nödvändig för att komma till den kärna han fokuserar på.

Åh, vad jag önskar.
Jag är girig. Omättlig.
Och vill uppenbarligen ha något som han lämnade för längesedan.

Poof!

Helgen försvann i ett non- stopparty, inte den där drink ´till you drop- varianten men ett firande från fredag till söndag kväll.
Sköna vänner, nya bekanta, gamla bekanta och så de där verkligt nära, my sisters, som får mig att må fullkomligt lysande!
Champagne, drinkar te och scones i en ganska spännande blandning med födelsedagspresenter av alla slag.
En riktigt bra helg!;)

Och H… ups and downs. Men en så grym känsla, den här mannen kommer mig allt närmare var dag. Han blir viktigare och viktigare, tar allt större plats i mina tankar- inte bara the naughty ones numera- och jag har kanske slutat streta emot så förbaskat. Det är ok, jag får falla, jag får… bli kär.

Jag vill bara att han ska komma hem. 

Ny resa..

.. ny väntan för mig. Och längtan.
Och skrivande, drömmande, whatsappande och, my lucky day, Skypeande.

Under tiden utvecklar jag mina tankar, läser, följer bloggar, funderar och tar in intryck från kloka människor.

Och tar tag i min tillvaro igen, den verkar ha glidit iväg lite i smyg utanför mitt synfält medan jag hade fullt upp med jul, nyår och naughty thaughts. Skärpning!

Så: Imorgon tar jag tag i jobbet- lovet är slut på tisdag, kurser ska vara betygsatta och klara vilket innebär att alla eftersläntrare som droppat in uppgifter under lovet måste få sin feedback.
Kursplaneringar ska göras, huvudet riktas in på rätt bana igen.

Och kroppen… sweet jesus! 
Den har liksom bara glidit med, genomgått förkylningar och pressade tidsscheman och genant mycket kolhydrater utan minsta omsorg mer än en och annan dusch, så nu. NU!
Tillbaka i löpspåret, till sköna pass på gymet, en kickstartskost och djupa andetag.
Jag tycker inte om när jag snedseglar såhär, jag mår inte bra av det.
För mig är det en ytterst fin balans mellan att slappna av i skön välförtjänt njutning och att fullständigt köra i diket.

1:a maj ska jag vara exakt där jag vill. -7 kg, vältonad och on top lika mentalt som fysisk. 
Yep. 
Så är det.

Han säger..

… att jag ska lita på den inverkan jag har på honom, att det han visar mig är sant, på riktigt.
Att jag ska vila i den känslan.

Att det är mellan oss, hur vi får varandra att må. Att jag ska njuta av det.

Jag försöker se det så.

Jag försöker förtränga att han efter resan nu möter mig om dryg vecka.. när möter han henne? Sitter han i detta nu och planerar deras möte?

Jag försöker känna att det inte berör mig, att det inte påverka min relation till honom, hans till mig.
Men det är inte enkelt. Inte lätt.

Jag har en lång väg kvar.

Tills vårt möte roar jag mig själv. Och ger honom mina orgasmer.
När han låter mig, kräver dem av mig.

Åh

Två veckor kvar tills jag möter honom igen.

Två veckor…. som känns som år.

Till helgen

… kommer han hem.

Det dröjer säkert ytterligare några dagar innan jag kan träffa honom, och varje timme dunkar i mig.

Helgens upplevelse med den Andre var på många sätt en vändpunkt för mig.
Insikten om att Han är så unik, så perfekt för mig, att jag inte kan hitta en sådan man hur som helst, lättvindigt. Det räcker inte att han är dominant, det är så oändligt mycket mer som måste passa- som ett pussel.
Han är en så makalös person, som gjord för mig.

Jag kommer säkert att känna svartsjuka.
Jag kommer säkert att lida av tanken på hur Han ser på den andra kvinnan, hur Han rör henne, hur Hans tid stannar när Han äger henne.. Och jag försvinner ur Hans medvetande.
Jag kämpar med det hela tiden, jag är inte van, inte gjord för det, mitt medvetande är inte så öppet än.
Men det är värt det.

Det jag får av Honom, det Han ger mig slår allt, står över allt.
Jag är hans.

Längtan..

… kan vara nästan övermäktig.