Alright

Imorgon börjar det riktiga livet igen, det där dagarna är inrutade och öronmärkta, tempot sådär adrenalinkicksvarnanande och morgnarna- det värsta av allt, morgnarna. 

Usch.

Men, jag har lovat mig själv att våren ska bli betydligt mer avslappnad än hösten var.

Lite dubbelt, jag har dealat med barnen om att kunna komma iväg och träna mer, jag behöver det för att klara resten av det där vardagstempot.

Kanske ska jag satsa på en pt- kan vara väl värt, jag får låta tanken sjunka in lite.

Just nu är jag och H i en skön mellanfas- han förklarar hur han tänker kring flersamheten så mycket han bara kan, uttrycker hur min väg mot undergivenheten är just MIN- att jag inte ska oroa mig för hans inställning eller behov vilket jag försöker ta in, och vi har ett skönt flöde via text.

Den enda fördelen med att vi inte kommer att träffas på ett par veckor är att han är så generös med orgasmer..

Åh, jag känner hur mitt skönt vilda innersta me vaknar till liv nu efter en alldeles för lågmäld period på nästan ett år. 

För tufft, för många krav från livet för att låta mig flippa sådär skönt som jag behöver. Mitt sociala liv har varit näst intill obefintligt i jämförelse med förr, jag har inte haft varken mentalt eller logistiskt utrymme för att mötas.

Nu bubblar det, och massor av sköna dejter med sköna vänner is coming up, helgerna bokas upp och kroppen börjar fyllas av flow.

Jag tror att välmående kommer att hjälpa även min undergivna resa, ju bättre jag mår som den jag är, desto mer redo är jag för att upptäcka den jag kan bli.